På Ilha do Faial hade vi vår bas i Varadouro. Därifrån kunde vi ta oss till det dramatiska landskapet av Vulcão dos Capelinhos, på öns västra kust. Vulcão dos Capelinhos hade ett stort utbrott 1957–58, som ”förlängde ön” och begravde med sin aska samhället som fanns vid kusten.
Området har nästan ingen vegetation och är täckt av mycket tunnt damm. Under stark sol, kunde vi vandra upp längst en stig på bergkammen och hade tur att det var vindstilla dag. Annars lyfter vinden det tunna vulkaniska dammet, som tränger bokstavligt över allt.
I en liten paviljong byggd på det området som vulkanutbrottet begravde fanns en utställning om valfångst, som var samhällets huvudinkomstkälla före vulkanutbrottet. Och sedan blev det middag i Varadouro.
På vår andra dag åkte vi till Horta – den populära hamnen för seglare som korsar Atlanten. Och mycket riktigt, där fanns seglare från hela världen.
På vår sista heldag på Faial besökte vi den stora vulkankratern (caldeira) mitt på ön. Det blev en c:a 7 km vandring på kraterns kam, på en höjd mellan 850 m och 1100 över havet. Vi vandrade motsols i ganska lätt terräng med vacker vegetation längst stigen men stupet till vänster om oss krävde konstant uppmärksamhet.
Sydväst om Faial kunde vi se Ilha do Pico, Azorernas högsta vulkan med en topp på 2280 m.ö.h.